måndag 30 januari 2017

Inre stress

En inre stress som inte vill ge med sig. Ångest. Det märks i och med att jag skriver mycket, hoppar från det ena till det andra, uppdaterar sidor gång på gång. Jag har redan publicerat tre inlägg på instagram. Tänker det skulle vara bra om jag väntade med att publicera mer, så följarna får en chans att hänga med. Tre inlägg per dag verkar rimligt. Varken för mycket eller för lite. Och jag som hade trott att det skulle vara svårt att hitta ord och bild, tji fick jag! Ångesten får jag väl försöka hantera genom att skriva av mig här.

Jag borde stänga ned en massa sidor, sluta upp för en stund med att uppdatera dem, sluta titta i inkorgen om jag fått mail stup i kvarten. Ta min medicin, sätta igång med min forskning eller lägga mig och vila en stund. Eller ännu bättre: gå ut och gå. Något jag borde göra men typ aldrig gör. Det är ångestdämpande med promenader. I alla fall teoretiskt sett. I praktiken så kan det vara nog så ångestframkallande att gå hemifrån. Främst att lämna datorn och den värld jag mestadels (typ jämt) sitter uppkopplad till.

Samtidigt så minns jag hur det var att sitta instängd flera år i min lägenhet. Att aldrig gå ut, aldrig låta solen smeka mitt skinn, aldrig möta någon, aldrig prata med någon. Det var hemskt. Jag satt framför datorn från morgon till kväll, i morgonrock, och chattade och svarade på inlägg på forum, alternativt spelade RPG som Baldur's Gate, Icewind Dale, och så vidare. Jag flydde verkligheten in i en virtuell värld.

Jag spelar fortfarande tv-spel. Men i dag så kanske jag spelar en timme om dagen, max, ofta inte alls. Förr så spelade jag mellan åtta till tio timmar per dag. Varje dag. Så långt ner vill jag aldrig komma igen.

Nä, nu stänger jag ned allt ett tag. Världen går inte under för att jag försvinner från datorn en stund. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar