onsdag 1 februari 2017

Gårdagen är som ett moln

Dimmigt. Jag vet att jag inte forskat, det har jag inte gjort på flera dagar, jag vet att jag har publicerat en massa på stafettkontot, men jag vet inte riktigt vad om jag inte tittar efter och läser vad jag skrivit, jag vet att jag träffade den nya psykologen, det minnet är rätt så klart, fast det känns inte som att det var igår. Jag tycker inte om den här dimman som lägger sig över mina dagar, tycker inte om att dagarna bara försvinner utan att jag läst eller forskat (som jag faktiskt får betalt för). Men så är det.

Det är ändå rätt så stressande för mig med stafettkontot. Det väcker så mycket och det finns så mycket att säga, så mycket som vill ut hela tiden. Jag klarar inte att göra något annat just nu. Jag borde logga ned från alla sociala medier och lägga mig och läsa en stund eller göra något annat, men det går inte.

Under eftermiddagen ska vi i och för sig åka in till närmsta större stad och gå i en retro-tvspels affär med barnen. Det ser de fram emot. Då kommer jag i alla fall komma utanför dörren och vara ifrån datorn en stund, så det är nog bra för mig också. Snart så kommer de hem, barnen. De slutar tidigt på onsdagar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar